Det har gått två månader sedan jag lämnade Stockholm för New York och det är mycket jag hunnit lära mig om vilka skillnader det finns mellan våra ekosystem. Personer som frågar vad som är så bra med New York, får numera höra mig återge ett exempel som jag tycker karaktäriserar staden jämfört med vårt lilla land.
I Sverige har jag nog träffat alla som precis startat en ny fond, så kallade “emerging managers”. Vi är inte många som förvaltar vår allra första VC-fond, för första gången. I New York däremot, finns ett stort community för dessa förvaltare. Jag har deltagit på konferenser, luncher och AWs med hundratals personer som alla är i samma fas. I Sverige är vi kanske tio personer totalt.
Detta innebär också att det finns mer kapital tillgängligt. Jag kan se varför entreprenörer vallfärdar till staden som aldrig sover för bättre förutsättningar att lyckas med sina startups.
Samtidigt i Stockholm samlades förra veckan investerare och inkubatorschefer i riksdagen, på initiativ av riksdagsledamöterna Daniel Vencu Velasquez Castro (S) och Elisabeth Thand Ringqvist (C) för att reda ut hur Sveriges förutsättningar för startups ställer sig mot Europeiska länder.
Sverige har länge varit i framkant när det gäller de förutsättningar som finns för att starta bolag. Universitetsutbildning och sjukvård är tillgängligt för alla, vilket skapar ett socialt skyddsnät som gör det mindre riskfyllt att starta bolag. Dessutom har anställda lagstadgade rättigheter att ta tjänstledigt för att kunna starta bolag under sex månader.
Det finns också reformer som tidigt drev IT-utvecklingen, såsom hem-PC-reformen där staten 1997 subventionerade datorer för anställda i Sverige som innebar att miljoner svenskar fick tillgång till en dator. Men det är nu 26 år sedan den infördes. Vad gjorde Sverige sen?
Flertalet länder i Europa genomför aktivt initiativ för att skapa bättre förutsättningar för startups i deras länder, och vi är redan omsprungna. Enligt Atomico’s State of European Tech är det endast fem länder som har färre implementerade (eller pågående) reformer för startups jämfört med Sverige; Österrike, Ungern, Litauen, Nederländerna och Schweiz. I toppen ligger Italien, Lettland, Frankrike och Tyskland som snart täcker alla tolv listade områden, såsom skattelättnader för entreprenörer och tillgång till visum för internationell talang.
Presentation av Branschorganisationen för Sveriges Inkubatorer of Science Parks från riksdagsseminariet
Spanien har exempelvis nyligen infört sänkta arbetsgivaravgifter för startups och en ny lag som underlättar för startups att rekrytera internationell kompetens. Tyskland har avsatt 10 miljarder euro för investeringar i startups före 2030. I Storbritannien erbjuds kraftiga skattelättnader för investeringar i startups där investerare får dra av 50 procent av beloppet på skatten. I Sverige är samma siffra 15 proccent.
“Det är farligt att tro att man är bäst, då halkar man snabbt efter”, säger en svensk investerare till mig som numera är bosatt i London.
Halkat efter har vi gjort. Det är bara en tidsfråga innan detta påverkar framfarten av svenska startups och vi tappar den enda konkurrenskraft som vi har gentemot amerikanska startuphubbar.
Vad tänker regeringen göra åt detta? Enligt Atomico’s rapport anser majoriteten att regeringens viktigaste roll är att tillhandahålla bidrag för entreprenörer i tidigt skede. Samtidigt i Sverige minskar Vinnovas budget för första gången, och Ebba Busch har fortfarande inte besökt myndigheten – något som alla tidigare näringslivsministrar gjort redan första veckan i rollen.
Jag är stolt över det ekosystem som Sverige har varit för entreprenörer historiskt, men vi behöver fler som engagerar sig för att sätta press på regeringen att leva upp till den ribba vi har satt. Jag vill inte komma hem till ett land som inte längre har de bästa förutsättningarna för att starta bolag. Då stannar jag hellre här.
JULIA DELIN, vd på SSE Ventures