Unga som hamnar snett i livet är ett högaktuellt ämne. Sommarlovet med sina oceaner av tid blottar riskerna ännu mer när klyftorna blir tydligare och skolans ramar försvinner. Det finns en entreprenör som inte bara säger det som vuxna brukar säga: Att ungdomar behöver ha något att göra. Hon satsar fullt ut på att göra något åt saken. Entreprenören i fråga är Alexandra Krook och hon har grundat den ideella tech-startupen Sparks Generation som bland annat backas av Bactiguard-grundaren Christian Kinch. Det Sparks gör är att sluta avtal med en kommun och med sin app, som med vilje är ganska lik Snapchat, samla alla gratisaktiviteter, kurser och läger för unga som finns till hands, inom till exempel kultur och föreningsliv, och presentera dessa på ett kul och inbjudande sätt. I nästa steg rekryteras lokala förebilder i orten, gymnasieungdomar, som på ett entusiasmerande sätt ska peppa barn till att våga testa någon ny aktivitet. Kanske har den lokala bågskytteföreningen tre prova på-dagar eller biblioteket en dag då de under konstnärlig ledning ritar manga? Sparks-ambassadörerna sköter lokala sociala medier-kanaler där de själva testar utbudet och besöker högstadieskolorna för att snacka med kidsen. ”Det första de brukar säga är: ‘Hitta en rolig sak att göra’.” Det kallas för Sparks-metoden. Idag finns Sparks i två kommuner i Stockholmsområdet, Upplands-Bro och Sundbyberg. En tredje, Sollentuna, ska vara avtalad och klar i höst. Och Sparks-metoden verkar fungera. Redan nu har 45 procent av 10-17-åringarna Sparks-appen i Upplands-Bro. Alexandra Krook har en bakgrund inom marknadsföring och har jobbat med bland annat barnmatsbolaget Hipp och för telekomjätten Ericsson. Varför ville du göra det här? ”Det började egentligen med att jag fick tre pusselbitar och jag kände att jag faktiskt kunde vara med och bidra.” Den första var att det började regna rapporter om ökande psykisk ohälsa hos unga. Den andra pusselbiten var att bara en bråkdel av alla tolvåringar är inskrivna på fritids. Och den tredje handlar om den amerikanska forskningsrapporten som Alexandra Krook fick i sin hand, och som organisationen har fått sitt namn från, Sparks. Den visar att ungdomar som har fritidssysslor inte bara mår bättre utan har bättre framtidsutsikter. > Det här är ju ‘the wonder pill’ egentligen. Med de tre pusselbitarna i hand skred entreprenören till verket. Hon såg en lösning, och hittade inspiration i sin egen uppväxt. ”För mig var det teater och Scouterna. Det här är ju ‘the wonder pill’ egentligen.” Alexandra Krook började med att gå direkt till källan. Appen kom till efter intervjuer med 100 tonåringar i Flen, Husby, Södertälje och Upplands-Bro. Deras input gjorde appen till det den är idag. De propsade på om att den skulle se kul ut och lyfte orosmoln som rädslan att göra bort sig och att inte ha råd. TONÅRINGARNA FÅR BESTÄMMA Tanken är inte att Sparks bara ska vara ett digitalt kalendarium över gratisgrejer. Tonåringarna får också makten att påverka genom att rejta aktiviteterna. Den datan delas sedan vidare med kommunerna så att de kan veta vad som funkade och inte funkade. Det ska vara ett cirkulärt system. Kommunerna kan också snegla på varandra. Om en lettering-kurs i Sumpan är superlajkad, då kanske det också är något för Upplands-Bro? Sparks Generation är icke-vinstdrivande men vill vara lönsamma ändå. ”Mitt mål är ändå att vi ska ha en hållbar affärsmodell. Vi vill bli oberoende av bidrag och donationer. När vi har kommit upp i 20 kommuner så kommer vi att nå breakeven och när vi går plus så kommer vi återinvestera vinsten.” Ambitionen är att finnas i hela Sverige. ”Vi kommer kunna skala upp ganska snabbt. På tre års sikt bör vi ha 20-25 kommuner.” Målet är satt till 85 av Sveriges 290 kommuner, givet att vissa är så små att de kommer behöva gå samman för att ha något kul att komma med. Att det är en outsider som levererar lösningen – och inte kommunerna själva – tror Alexandra Krook är en förutsättning. ”Vi skulle inte vilja att kommunerna själva fixade egna skol- eller fritidsplattformer. Det är en fråga om effektivitet”, säger Sparks-grundaren. ”De kan fokusera skattepengarna på att skapa fantastiska aktiviteter så kan vi nå ut till de unga, utveckla tjänsten och drifta den. Vi gör det vi är bäst på.” [https://cdn.breakit.se/assets/media/images/cc28a7a20d22cbedfc0d6299c44ebc4e.png] Sparks Generation vill göra en samhällsinsats på flera plan. I dag saknar var tredje 12-18-åring en fritidsaktivitet. Det är alltså omkring 260.000 svenska barn som inte har något att göra. Där vill Sparks komma in, aktivera och bryta ensamheten. Startupen vill också bädda för framtiden. ”Det finns också en koppling mellan passion och ett yrke”, säger Alexandra Krook. ”I en kommun kan det vara jättemånga ungdomar som älskar att mecka med bilar och så står branschen och skriker efter bilmekaniker.” VILL FYLLA GLOBEN Det hela kan börja med en så enkel sak som rastlöshet en sommardag och upptäckten att det är nybörjarskola i brasiliansk jiu jitsu på stan, där mellis ingår. Eller som för en av Sparks-ambassadörerna, med att han själv upptäckte musikproduktion via appen. Det går inte att undgå att det finns andra krafter i samhället som försöker rekrytera ungdomar med inget bättre för sig, de kriminella gängen. Sparks vill göra det omvända med sina ambassadörer, att förmedla en annan väg med goda förebilder. ”Jag har en dröm om att fylla Globen med ungdomar som hittat sin grej. Vi behöver bli stolta över det som vi har inom oss, passionen”, säger Alexandra Krook. ”Vi behöver ungdomarna – ja, varenda unge – och inte bara för att minska riskerna utan för att få dem att blomstra, ha kompisar och ha kul. Fritidsaktiviteten blir också en tredje plats som kan bli ett skydd mot hur man har det hemma eller i skolan.” > Det är många som oroar sig för sin ungdom. Alexandra Krook säger att Breakit-läsaren och näringslivet har mycket att bidra med – inte bara genom att investera i projekt som Sparks Generation. ”De kan också bidra med sin kompetens så att barn får en meningsfull fritid och att den psykiska hälsan ökar”, säger hon. ”Barn har sammantaget 15 veckor lov om året, vi vuxna har bara fem-sex. Det är många som oroar sig för sin ungdom.”
