Debatten om AI fortsätter att gå för högtryck. När jag i slutet av november här på Breakit skrev om att vi skulle kunna tala om ett före och efter ChatGPT hade jag kanske trots allt inte förväntat mig att hela den potentiella framtida utvecklingen skulle diskonteras och debatteras ur ett lagstiftningsperspektiv under våren. På DN Debatt har vi bara den senaste veckan kunnat läsa Petter Martinsson (S) som anför att ”AI är inte en teknologi som alla andra – riskerna behöver tas på allvar.” EU-parlamentarikern Jörgen Warborn (M) skriver att det är "Farligt att lagstifta mot en AI-teknik vi knappt förstår" medan Chalmers-professorn Olle Häggström och Centerpartiets Anders Ådahl noterar att ”En paus i AI-teknikens utveckling är nödvändig”. Vad som är rätt svar är svårt att veta. Den här krönikören har gått på Warborns linje och noterar att det förmodligen kommer behövas reglering när tekniken kommit längre, men just nu befinner vi oss i stadiet när Lise Meitner och Otto Hahn upptäcker nukleär fission. Jämförelsen med kärnforskning har använts av andra tidigare och den är inte dålig. Det är helt enkelt lite tidigt att förbjuda tekniken. Vi befinner oss i ett motsvarande skede när Lise Meitner – sedermera rånad på sitt Nobelpris – just har insett vad Otto Hahns experiment betyder. Samtidigt finns det bra argument för en tidig reglering från särskilt professor Olle Häggström. Vi som art är väldigt svaga på att förstå exponentiell utveckling, så vi kan lätt passera point of no return, utan att vi märker det då utvecklingen går så snabbt. Och vi kan inte leva med det värsta möjliga utfallet. Otto Hahn och Lise Meitner skrev varsin artikel om fissions-experimentet 1939. Det tog bara några år till 1945 när Robert Oppenheimer citerade Bhagavad-Gita efter att den första atombomben fällts. Vilket för mig till dagens ämne, som till äventyrs inte är AI. Ett område som inte har potential att bli dåligt utan som redan är dåligt, men vars närvaro på DN Debatt inte är lika stark och engagerande är klimatområdet. Till skillnad från med AI-utvecklingen där alarmism och tänk om-scenarier helt tagit över debatten, vet vi med väsentligt större säkerhet att klimatet är ett stort bekymmer. Tänk om vi kunde få se 10 procent av detta engagemang för klimatet! Skillnaden mellan klimatfrågan och AI-alarmismen är att klimatfrågan är verklig och här och nu. Det är inte rimligt att Greta Thunberg – förvisso med den äran – skall fortsätta vara ganska ensam fanbärare för klimatfrågan. Eller ens att den skall politiseras. Vi behöver en bred diskussion på samma sätt som nu sker avseende AI:s potential om klimatfrågan. AI-hotet är ett eventuellt hot som vi inte ännu vet om det ens kommer att inträffa. Nu kanske någon invänder – men kan man inte diskutera båda sakerna? Nej, det klarar vi uppenbarligen inte. Någon kanske till och med anser att det inte ens finns något problem – det var ju ändå hyfsat före i Funäsdalen under påsken. Ja, men debattera det då så kan någon forskare få förklara skillnaden mellan klimat och väder. Eller varför inte anamma en försiktighetsprincip även på detta område, såsom föreslås för AI av många debattörer? Den som orkar kan läsa ett paper av den i dessa krönikor ofta citerade Nassim Nicholas Taleb med flera om försiktighetsprincipen och klimatförändringar. Sedan kan man ju fundera på om det kanske är AI som kommer lösa klimathotet. Risken är möjligen att en slarvigt formulerad prompt utplånar mänskligheten. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Mikael Pawlo, fristående krönikör Breakit som arbetar med automatiserad bokföring på Bokio, en programvara i molnet som ännu inte gjort AGI-uppror.
