I torsdags snackade jag och min kollega Åsa Johansson om mental ohälsa bland entreprenörer. Efter det har jag fått intressant feedback från flera håll. Vår ingång i podd-samtalet var de återkommande utmattningsdepressionerna som Voi-grundaren Fredrik Hjelm vittnat om då han med kniven mot strupen varit ute och jagat nytt riskkapital samtidigt som kassan sinade. Men i helgen fick jag också ett långt mejl från en framgångsrik tech-entreprenör som uppmärksammade mig på ett annat minst lika ångestframkallande tillstånd. I brist på bättre ord skulle vi kunna kalla det för exit-depression. Det var nämligen precis vad som drabbade den här svenska entreprenören när han i 35-årsåldern sålde sitt första techbolag. I ett slag blev han ekonomiskt oberoende, affärspressen skrev om hans framgångsrika entreprenörsresa och alla i hans närhet gratulerade honom. Livet borde vara på topp – men istället var det tvärtom. “Jag kände inget annat än tomhet. Allt jag kämpat för, visade sig inte alls vara så 'drömmigt' som man läst om i media. Jag kände mig lost, tom”, skriver han i mejlet. Och faktum är att jag hört samma story berättas om flera andra riktigt framgångsrika entreprenörer. De sliter dag och natt i många år och lyckas till sist casha in rejält. Men sedan är det som att luften helt går ur dem och depression är ett faktum. Till råga på allt så får de noll sympati från omgivningen. För ärligt talat hur många tycker synd om en kille på dryga 30 som precis cashat in mer pengar än han någonsin kommer att klara att bränna under sin livstid? I det läget är det lätt att gå vilse. Jag kommer osökt att tänka på den norska serien Exit vars tredje säsong drar igång på SVT nu på fredag. Finansmannen Adam (spelad av Simon J. Berger) konstaterar i första avsnittet med avskärmad blick: “Eftersom jag gjorde mina första 100 miljoner innan jag fyllde 30 så har det blivit svårare och svårare att hitta de där utmaningarna som ger kicken”. Nu behöver det såklart inte innebära att man, som gänget i Exit-serien, fullständigt spårar ur på alla fronter. Tvärtom är min erfarenhet att de flesta entreprenörer, efter att de köpt flott kåk och åkt på diverse utlandsresor, återvänder till det de kan och gillar allra mest. Alltså att starta och driva företag. Så var också fallet för entreprenören som mejlade mig i helgen. Han beskriver att det var som entreprenör han fick de riktiga kickarna och kunde leva fullt ut: “Paradoxen här är ju att det stressade livet som entreprenör också kan vara en total ynnest – även när det är dåligt. Jag mår nu bättre än någonsin – och anledningen till det ÄR just att det man gör spelar roll och den pressen är motiverande. Jag levde temporärt utan den – och DET fick mig att må dåligt”. Kanske är den insikten något för alla enreprenörer på desperat jakt efter nästa riskkapitalkick något att trösta sig med – eller så ökar det bara stressen? Hör gärna av er med mer inspel kring detta både viktiga och aktuella ämne! Säsong 3 av Exit har premiär 21 april på SVT Play.
