Sedan jag för ett knappt år sedan började skriva krönikor för Breakit har jag fått frågor om hur man tänker på redaktionen. Det vet jag väldigt lite om. Jag är inte en del av redaktionen. Jag har inte deltagit på ett enda redaktionsmöte. Frågorna kommer ändå. En fråga är återkommande: ”Varför är Breakit så negativt?” När jag skriver detta scrollar jag igenom Breakits sida och inte tycker jag Breakit är så negativt. Det finns både sött och salt. Några har fått finansiering. Några har det gått sämre för. I dessa tider tenderar det att bli en övervikt av nyheter kring det senare. Så ser verkligheten ut. Men så är det kanske valet av vissa vinklar och rubriker som skaver något trots allt, eller vad sägs om: ”Raset i Klarna var bara början – här är fintech-bolagen som kan drabbas värst”, ”Från älskade till hatade, nu kastar investerarna fintech-bolagen under bussen” samt ”Tech-varslen fortsätter - här är bolagen som dragit i nödbromsen och så många anställda får gå”. Det är lätt att få känslan av att tidningen gottar sig lite i all olycka. Samtidigt ser det ofta ut så här, särskilt i affärsmedierna. I bredare medier får mord större uppmärksamhet än en glad nyhet. Samtidigt vill åtminstone inte jag se en ny Fucked Company, som var en webbplats som åren efter 2000 rapporterade om dotcom-bolagens vedermödor. Det fanns även en svensk variant som hette Kickad.nu och drevs av IT-konsulten Martin Edenström. Många entreprenörer som framfört den här kritiken till mig har betraktat Breakit som lite av ett husorgan för entreprenörskap. Det här är webbplatsen som skall stå på entreprenörernas sida. Särskilt när det går sämre. Så varför är så mycket rapportering negativ? Svaret är kanske enkelt om jag får våga mig på en egen gissning: grundarna är journalister. De arbetar enligt sedvanligt journalistiska principer. Rapporteringen skall därmed vara konsekvensneutral. Finns det en bra nyhet skall den publiceras även om det inte är vad fancluben vill ha. Journalisten Erik Fichtelius, som hittade på begreppet konsekvensneutralitet, beskriver det i sin bok Nyhetsjournalistik som att reportern inte skall ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin publicering. Om nyheten är sann och relevant skall nyheten publiceras. Är det så Breakit arbetar? Det vet jag inte, eftersom jag inte varit på ett enda redaktionsmöte, men det förefaller sannolikt. De flesta nyhetsmedier vill dessutom vara agendasättande. Den kanske främste fanbäraren för detta är i dag Dagens Nyheter, men även Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten har haft det som programförklaring. Breakit har haft agendasättande journalistik i sin programförklaring som inleddes med den uppmärksammade granskningen av cykelbud på stora matappar. Vilket inte betyder att att tidningarna arbetar efter en agenda, ett av de vanligaste missförstånden bland nummerkonton på Twitter. Det betyder helt enkelt att de vill vara först med nyheter, det vill säga nyhetsledande. Sedan har nyhetsmedier en makt att påverka hur verkligheten beskrivs och uppfattas, men det betyder inte att journalistiken i sig typiskt sett har en agenda, även om det finns exempel på motsatsen. Så vilka nyheter är agendasättande? I dessa dagar tyvärr främst negativa sådana. Samtidigt kan nog denne fristående krönikör tycka att Breakit gärna kunde försöka stå lite mer på entreprenörens sida. Vi har det rätt tufft redan som det är. Någonstans kan vi väl få vara hjältar? Om Breakit inte vill vara den platsen kanske den behöver uppfinnas. Men det är som Taylor Swift sjunger: ”It must be exhausting always rooting for the anti-hero.” MIKAEL PAWLO, fristående krönikör Breakit, till vardags kämpande entreprenör på Bokio och i diverse styrelser
