Ähum, herr Landsbygdsminister, sluta att appropriera tech-sektorns terminologi för nästa version av livsmedelsstrategin! Någon måtta får det vara! För ett tag sedan samlade landsbygdsminister Peter Kullgren ett hundratal personer från livsmedelssektorn för en kick-off för ”Livsmedelsstrategi 2.0”. Jag fick veta det lite i efterhand, liksom alla andra som jobbar inom foodtech, ni vet det där som alla pratar om och som lovar ett nytt matsystem som är mycket hållbarare, hälsosammare, godare mer prisvärt och resilient. Som ni alla vet som läser Breakit brukar man med 2.0 mena något som innebär progression och framtid, gärna med en god dos förståelse för hur sådant som data, teknik, nya affärsmodeller och annat modernt påverkar något gammalt och uttjänt. Så vi hoppas ju alla att Peter Kullgren, till skillnad från hans företrädare, menar något med beteckningen 2.0. Annars är det ju illa. Jag menar, han har ju trots allt en av samhällets mest tacksamma uppgifter i omgörningen av den nuvarande livsmedelsstrategin. Den som ligger idag är nämligen inte värd de gamla lertavlor den är ristad på, trots att den togs fram 2017, det vill säga i åtminstone semi-modern tid. Men redan då utan större tankar kring vad framtiden för maten handlar om. Låt oss påminna oss om vad mat är: * Det är planetens största ekonomiska system, ca 10% av global BNP. * Sverige har en självförsörjningsgrad på 50%. Vår huvudstad under en halv procent. Skulle Skåne återförenas med Danmark ligger vi mycket illa till. * Det nuvarande matsystemet är planetens största klimatbov och grunden för galopperande mänsklig ohälsa. Rockefeller Foundation beräknade häromåret att 1 dollar i mat ger 1 dollar i negativ miljöpåverkan och 1 dollar i negativa hälsoeffekter. * Men då har vi inte ens börjat prata om vad vi skulle kunna åstadkomma med mat; ökad produktivitet, bättre skolresultat, ökad integration, minskad medicinanvändning i vården, återanvändning av restflöden från industrier och städer. Och massor mer! * Mat må – idag – tillverkas i Peter Lundgrens landsbygds-fögderi, men den händer i städerna; det är där vi bor, handlar, lagar, blir påverkade av, slänger osv. Det är också där vi sätter nya och förhoppningsvis bättre matvanor. Vi måste tydligen tänka urbant när det gäller maten… * Framtiden för maten ligger dessutom i data; om vi inte vet var maten kommer ifrån eller vad den gör med oss är den egentligen oanvändbar. Därmed flyttar hela makten över matsystemet till nya aktörer. Nya värden skapas, gamla försvinner. * Och framtiden för matproduktionen ligger i sådant som att fermentera fram nya proteiner, odla mat giftfritt i moderna växthus och bygga de nya modeller och innovationer som krävs för att vi ska kunna bli sant cirkulära och nå resiliens. Detta kräver innovationer, finansiering, kunskap, nytänkande och nya kontakter. Inom såväl som utom Sveriges gränser. Ni vet, foodtech. Och den sista punkten är bara alltför tydlig. Den nuvarande livsmedelskedjan är lika legendariskt svag på innovation som resten av Sverige är lysande på det. Om vi i Sverige menar allvar med att kunna försörja oss själva på ett hållbart och hälsosamt sätt måste framtiden in i den nya livsmedelsstrategin på riktigt och inte bara som en stulen sifferbeteckning. Förutsättningar i världsklass finns – också i att utveckla de nuvarande aktörerna. Om man förmår att se dem. I resten av världen förstår man detta och den chans som Sverige hade 2017 att kliva fram med en ny strategi sumpades bort brutalt – foodtech-sektorn ignorerades med andra ord redan då. Nederländerna, Singapore, Israel, USA, Danmark och Finland är bara några av alla dem som en gång i tiden hade sämre förutsättningar än Sverige i den pågående radikala omställningen av världens största system. Men de tog alla chansen samtidigt som Sveriges matansvariga tittade bakåt i tiden med stjärnor i ögonen. Poff! Där försvann möjligheter i miljardklassen för både de existerande och de nya aktörerna. Nu ska det tydligen bjudas in till samtal och ett av dessa lär handla om innovation. Jag, och nu talar jag för alla i foodtech-Sverige, hoppas innerligt att landsbygdsminister Peter Kullgren menar allvar med beteckningen 2.0. Annars är det nog bara att packa och flytta. I alla fall om man sysslar med foodtech. JOHAN JÖRGENSEN, grundare av Sweden Foodtech, som hjälper företag, organisationer, städer och länder att förstå och agera på framtidens matsystem och som också arrangerar en av världens ledande foodtech-konferenser, The Sweden Foodtech Big Meet, 1-2 juni.
