Något som kommit i skymundan under årets första månad (hur kan det bara gått en månad?) av Fjällräven-jackor, ålfiske och Margaux Dietz instagramkonto är att Sverige under våren är ordförandeland i EUs ministerråd. EU-minister Jessika Roswall har bråda dagar, men ändå pryder hon inte tidningarnas förstasidor varje dag. Det borde hon. EU behöver satsa hårt nu för att kunna hävda sig i internationell konkurrens.
Om någon till äventyrs missat det har Sverige fyra prioriteringar under sin ordförandetid:
- Säkerhet – enighet
- Resiliens – konkurrenskraft
- Välstånd – grön omställning och energiomställning
- Demokratiska värden och rättsstatsprincipen
Häromveckan genomförde Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) en så kallad dialogmiddag med tillhörande paneldebatt om EU. Fokus var just konkurrenskraft. Marcus Wallenberg är preses för IVA. Preses är som motsvarande ordförande. Så det var möjligen en dragning att jag var bjuden på middag av Marcus Wallenberg, men nu läser du ju åtminstone denna krönika. Panelen var sprängfylld av framstående svenska professorer tryfferade med energiexperten Jenny Larsson, Sverigechef för Schneider Electric. Jag kanske måste droppa ytterligare några namn ur panelen för att nivån skall framgå: Magnus Berggren, professor i organisk elektronik från Linköpings Universitet, Virginia Dignum, professor i social och etik AI vid Umeå Universitet, Filip Johnsson, professor i energiteknik vid Chalmers Tekniska Högskola. Nivån för denne enkle krönikör var, så att säga, hög. Några slutsatser kunde dras från denna övning.
EU är ganska bra på att stötta tillämpad forskning, men vi behöver även satsa på grundläggande vetenskap
Vi kan börja med det viktigaste: EU ligger efter. Länder i Asien investerar upp till 4 procent av sin BNP i forskning och utveckling. Inom EU ligger motsvarande investeringstakt på hälften, cirka 2 procent. EU är ganska bra på att stötta tillämpad forskning, men vi behöver även satsa på grundläggande vetenskap och inte förlita oss på att det genomförs på andra ställen. Här kan man koppla till en observation som makroekonomen Douglas McWilliams från Center for Economics and Business Research (CEBR) gjort i ett annat sammanhang: Europa är bra på tillämpade applikationer, men kan inte bygga den grundläggande tekniken. Det här skall tolkas som att vi kan bygga bra applikationer i molnet, men själva molnet med dess intelligens byggs någon annanstans. De stora molnleverantörerna i dag är amerikanska bolag. Frankrike – vem annars? – försöker bygga ett eget nationellt moln. Vi får se om det blir bättre än Minitel.
Panelen fortsatte med att konstatera att blue sky-forskning behövs. Det är vetenskaplig forskning där det inte finns en uppenbar verklig tillämpning. Det är forskningens motsvarighet till entreprenörens blue ocean-strategi. Man noterade även att investeringar i ny teknik och den digitala transformationen fortsatt är en viktig del, men att vi även behöver tillse att vi har tillgång till råvaror och ny teknik såsom halvledare. EU behöver fokusera på arbetskraften och arbeta med utbildning och vidareutbildning och för att skapa ett konkurrenskraftigt EU i framtiden. Även utbildning och träning för att skifta kompetens på äldre delar av arbetskraften är helt nödvändig för att vi skall kunna hävda oss.
Denne krönikör är livrädd för allt som närmar sig en federalistisk strävan med tillhörande överstatliga initiativ
Vad är då själva EU:s roll i allt detta? Denne krönikör är livrädd för allt som närmar sig en federalistisk strävan med tillhörande överstatliga initiativ. Samtidigt kan vissa initiativ hävda sig bättre i en ohelig allians mellan näringsliv, akademi och stat. Denna trippel-helix-modell har jag tidigare, med stigande positiv inställning, beskrivit här på Breakit avseende Sveriges rymdsatsning Frågan är emellertid om det i ytterligare ett lager behövs även överstatlighet? För att vi skall kunna hävda oss mot Asien och USA. Jag är tveksam. Det är nämligen som Bo Kaspers sjunger i Hon är så söt: ”Det kommer aldrig fungera. Det är så det brukar va.”
Vad som däremot kan fungera är det som Sverige under Jessika Roswalls utmärkta ledning nu försöker skapa: samverkan. Vi behöver inte bygga enorma byggnader i Bryssel och fylla dem med tjänstemän. Det kan räcka väldigt långt med att vi får igång och likt IVA stimulerar de gränsöverskridande samtalen och samverkan. Samt att vi har en någorlunda gemensam syn på vad som skall åstadkommas. Det behövs givetvis pengar också, men jag är väldigt skeptisk till att EU skulle vara den bäst lämpade kandidaten för att leverera dem.
Hans stora chock var emellertid att jag drack alkoholfritt vin, han hade aldrig upplevt någonting liknande
Under middagen hamnade jag bredvid en fransman som var en ledande kraft i Bryssel. Vi enades snabbt om behovet av ökad satsning på förbättrad konkurrenskraft inom EU och ytterligare samverkan. Hans stora chock var emellertid att jag drack alkoholfritt vin. Han hade aldrig upplevt någonting liknande. Det är nog en liten bit kvar till EU:s förenta stater trots allt.
MIKAEL PAWLO, Fristående krönikör Breakit och VP brand Bokio