Det är den brittisk-amerikanske entreprenören Joshua Browder som har använt systemet för att skapa automatiska överklaganden av fortkörningsböter. Men är samhället redo för denna revolution av medborgerliga rättigheter?
I Sverige skedde år 2021 drygt 25.000 återkallelser av körkort med vad som av Transportstyrelsen anges som återkallelsegrund 4 vilket huvudsakligen är fortkörning. Kör man för fort med lite lägre hastigheter och inte är återfallssyndare under en tvåårsperiod blir påföljden oftast bara en ordningsbot. Nu talar vi plötsligt om hundratusentals varje år. Ett överklagande av boten kan ske till den tingsrätt där boten delades ut.
Vad skall domstolarna göra när det blir nästan gratis att få fram ett överklagande? De kommer att drabbas av en enorm mängd ärenden och det enda som kan möta det är egen automatisering. Samtidigt finns det ett stort hävdvunnet motstånd mot automatisering av beslutsfattandet inom myndighetssfären. Vissa enkla ärenden har redan automatiserats, såsom att få parkeringstillstånd för infartsparkering, men att automatisera ett domstolsärende tycks ligga längre bort. För att få en något mer påläst åsikt i frågan kollade jag med en f d domare och han tror att helautomatiserade beslut i domstol – åtminstone till den enskildes nackdel – inte kommer att bli verklighet under vår livstid. Må så vara, men på något sätt måste en ordentligt ökad mängd ärenden hanteras. Kanske uppstår det alternativa tvistlösningsmodeller, såsom det tidigare gjort för domännamnstvister. Kanske blir avancerade beslutsstödssystem och expertsystem vanliga.
I veckan kom Statskontoret ut med en forskningsantologi som behandlar rättsstaten i den svenska förvaltningen. I ett avsnitt författat av biträdande universitetslektor Lena Enqvist och professor Markus Naarttijärvi vid juridiska institutionen, Umeå Universitet, går författarna igenom rättsstatliga principer i en alltmer digitaliserad och automatiserad förvaltning. Författarna sammanfattar läget med att det inte finns något exempel där en svensk myndighet har överlåtit själva beslutsfattandet till ett helautomatiserat maskininlärande system i ärenden som innebär myndighetsutövning. Här tycks författarna missat infartsparkeringsbesluten i Stockholm. De noterar att det däremot förekommer att AI/ML-system används som beslutsstöd i flera fall. Ett exempel är Skatteverket som nyttjar AI-teknik i samband med kontroller av hanteringen av deklarationer.
Samtidigt kan det vara värt att påminna hur trög statsförvaltningen är när det gäller digital transformation. Webben kom till Sverige omkring 1994. Det dröjde till 2018 tills Svensk författningssamling (det som i sin komprimerade form med blått omslag lite slarvigt kallas ”lagboken”) började kungöras (dvs publiceras ”i original”) på webben i stället för i pappersform.
Jag skrev i en tidigare krönika här på Breakit att det kommer vara svårt för samhället att hänga med i den här typen av paradigmskifte. Jag skrev också att det initialt kommer gå väldigt långsamt och att ni läsare i vår skulle skratta åt min tidigare krönika och över hur lite som hänt. Det uttalandet verkar redan kommit på skam.
Joshua Browder är allvarlig med sin satsning. Han kommer att göra det enkelt att överklaga fortkörningsböter. Han har redan tidigare gjort en satsning kring felparkering. Browder har som mål att bygga in ett automatiserat rättsskydd för medborgarna i samhällets operativsystem. Han har ständigt rört sig i fältet mellan teknik och mänskliga rättigheter. Hans tidigare satsning DoNotPay gjorde att även mindre bemedlade utan tillgång till jurister eller pengar kunde överklaga sina parkeringsböter.
Här hanterar han fortkörningsproblemet och gör att medborgarna får tillgång till hjälp de typiskt sett inte annars skulle ha. Medborgaren kan använda sin rätt till en juridisk prövning. Det går det inte att säga någonting om. Problemet är möjligen att samhället inte är redo för det.
MIKAEL PAWLO, Fristående krönikör för Breakit och VP Brand för Bokio.