Vad skall vi göra av Elon Musk? Paypal, Tesla, SpaceX, Hyperloop, Neuralink, OpenAI, SolarCity, Twitter och så plötsligt postar han en Twitter-omröstning om hur Ukraina och Ryssland skall förhålla sig till varandra, vars själva frågeställning är tydligt pro-rysk. Samtidigt har han gett utsatt regioner i Ukraina Internet genom att tillhandahålla Starlink-terminaler. Sedan helt plötsligt säljer han för en vecka sedan knappt 30.000 flaskor parfymer över Twitter med namnet och möjligen även doften Burnt Hair. En man med många talanger.
Det finns ingen bättre nu levande entreprenör än Elon Musk. Så är det. Det är inte ens en åsikt. Han har betalat ett högt pris. Han har valt bort ett vanligt familjeliv. Han har ett problematiskt kärleksliv. Han har sålt de flesta av sina fysiska tillgångar och har knappt en fast punkt i livet. Han ger allt till sina bolag. Och då finns det ändå röster som tycker att han är för ofokuserad. Varför alla dessa memes? Varför Dogecoin? Saturday Night Live? Varför skapa lägga i sig frågor som Ukraina och Taiwan? Det är ju det som är Elon Musk. Det är det som skapar hans following, att folk vill arbeta för och med honom och skapar hans marknadsföringsplattform. På en vecka säljer han nästan 30.000 flaskor av någon typ av hittepå-parfym. Nu säljer förvisso Chanel 10 miljoner flaskor bara av sin Chanel no 5 varje år, men det är ändå enorma siffror som bevisar kraften i Elon Musks internetpersona och hur väl den spelar med samtiden.
Kommer Elon Musk lyckas? Det är egentligen en fråga som är lite felställd. Definitionen av ”lyckas” är i Elon Musks fall att förändra världen och påverka och utveckla ny teknik. Det gör han redan. Han kanske till och med kan rädda mänskligheten. Eller inte. Kommer han landa i fattigdom ensam i en etta i Rågsved som han tvingas be någon entreprenörskompis att betala för? Det är inte omöjligt. Min gissning är att det inte ens bekymrar honom. Hans finansiella ställning är väldigt oklar för att vara en av världens rikaste personer. Vi svenskar minns Ivar Kreuger. Så länge det finns tillväxt torde emellertid spelet fungera och Musk har till skillnad från Kreuger sålt väsentliga mängder aktier på väldigt höga nivåer.
Elon Musks fanclub hejar samtidigt på i det närmaste oavsett vad han hittar på. Men det här med att ge sig in på den geopolitiska arenan har hittills inte imponerat. Förutom ett i bästa fall svajjigt twittrande är hans arbete med Starlink inte så genomtänkt. Det är fladdrigt på samma sätt som twittrandet. Eller för den del förvärvet av Twitter. Är det Musk som agerar som privatperson eller skall Pentagon ta notan, vad säger Starlinks aktieägare, skall det vara geofencing mot Krimhalvön? Frågorna är många, men det är inte oväntat. Han agerar som en entreprenör skall. Han kastar sig över problemet och försöker lösa det. Tio sekunder från tanke till genomförande. Ett entreprenöriellt förhållningssätt till utrikespolitik är emellertid problematiskt så länge vi har nationalstater på det sätt vi har och särskilt när vi har en eller ett par aktörer med imperialistiska ambitioner. Samtidigt måste entreprenören tillse att hans affär fortsätter leva och det kan leda till slutsatser som kanske inte är geopolitiskt önskvärda alla gånger. Kompromisser.
I Elon Musks fanclub lyser emellertid kritiken med sin frånvaro. Det är klart att Ukraina måste ge upp om Elon säger det. Taiwan kan väl överlämna en del av sitt självbestämmande till Beijing, som Musk sade till Financial Times för en vecka sedan? Dogecoin är en kul grej. Fancluben likar, applåderar och delar vidare. Detta ja-sägandet omkring Musk är ett bekymmer i sig.
Det punkbandet Coca Carola sjunger i Fader Vår kanske bäst beskriver min tveksamhet inför Elon Musk nyvunna roll som vår tids neo-Pastor:
”Det som skrämmer mig på riktigt,
de som får håret att resa sig i nacken,
é vetskapen om att de finns dom som vill
tro på va pastorn säger.”
MIKAEL PAWLO, fristående krönikör Breakit, som en gång drog sig ur ett parti poker med Elon Musk. Insatserna var för höga.