Ingen läser Shakespeare i dag. Boken är död. Så brukar det låta.
Samtidigt är det fler som läser Shakespeare i dag än det var i slutet av 1500-talet när han var verksam. Väsentligt fler. Shakespeare förväntade sig ingenting annat. I hans mest kända sonett, nummer 18, som heter ”Ska du bli jämförd med en sommardag?” (eng: ” Shall I compare thee to a Summers day?”, Sven Christer Swahns översättning från 1981) skriver Shakespeare: ”Så länge människor andas på vår jord skall du få leva här i diktens ord” (i Lena R. Anderssons översättning från 2006). Det är playing the long game. Varför gör vi inte alla det?
I den nyligen släppta boken What we owe the future av den skotske filosofen William MacAskill ställs detta på sin spets. Om boken twittrade Elon Musk i augusti: ”Worth reading. This is a close match for my philosophy.” MacAskill är professor i filosofi vid Lincoln College i Oxford. Lincoln räknar bland annat John Le Carré, Dr Seuss och Rishi Sunak som forna elever och grundades 1427. Lincoln College ser ut som du förväntar dig, om du sett några avsnitt av Kommissarie Morse.
MacAskill har tidigare gjort sig känd för filosofi och aktivism runt effektiv altruism. Nu har han siktet inställt på långsiktighet (eng: ”longtermism”). “In the long run, we’re all dead” skrev John Maynard Keynes. Han talade emellertid om strategier avseende penningteori. MacAskill anser att framtidens människor räknas moraliskt lika mycket som samtida människor. Framtiden är gigantiskt omfattande, givet att arter brukar leva i en miljon år och vi hittills bara förbrukat cirka 300.000 av dessa.
Framtiden kan vara väldigt bra eller väldigt dålig, beroende på vad vi vidtar för åtgärder i dag
Framtiden kan vara väldigt bra eller väldigt dålig, beroende på vad vi vidtar för åtgärder i dag. Hur kan man då anlägga ett perspektiv av shakespearesk långsiktighet på sitt handlade? MacAskill medger att det inte är så lätt att se konsekvenserna av sitt handlande, men att grundläggande moraliska regler kan ha större inverkan på framtiden än vi tänker. Det handlar inte bara om klimatförändringar. Avskaffandet av slaveriet hade stor betydelse. Tekniska förändringar kan göra skillnad mellan liv och död. Världens rikaste man år 1700, sannolikt en kung, hade det väsentligt sämre än en slumpvis utvald person ur medelklassen i dag. Johan Jacob Astor som var USAs första multimiljonär i dollar och världens rikaste man i början av 1800-talet (omräknat till dagens penningvärde kanske en av de rikaste som någonsin verkat), fick tre barn som alla dog vid födseln eller inom kort därefter. Den typen av problem är mer sällsynta i västvärlden i dag, om du åtminstone nått någon typ av medelnivå och har tillgång till sjukvård.
MacAskill argumenterar i boken för att ändra samhällets värderingar och att det kommer ha stor inverkan på framtidens människor. Avskaffandet av slaveriet är ett bra exempel på detta. Vi bör dock vara lite försiktiga kring detta med värderingar. Med lite otur landar vi med auktoritära regimer som med hjälp av AI kan låsa in dessa värderingar under mycket lång tid, anför MacAskill. Det är kanske bokens svagaste kapitel. Denna starka AI har vi ännu inte sett till och vet inte så mycket om. Men vi känner ju till ett och annat auktoritärt övervakningssamhälle. På samma tema är emellertid MacAskill väldigt intressant när det gäller teknisk stagnation som han ser som en stor risk för framtiden som kan leda till båda artens undergång och samhällelig kollaps. Det här kapitlet borde våra beslutsfattare studera noggrant. Innovation räddar liv. Framtida liv också. Fråga Johan Jacob Astor. Författaren är givetvis även oroad för såväl klimatförändringar som atomkrig samt även framtida pandemier.
Varför inte satsa lite mer på både din samtid och vår framtid?
Det går i allmänhet att fundera lite på detta med utilitarism. Vår egen Torbjörn Tännsjö skapar sig stundtals rubriker och en del hat när han framför utilitaristiska tankar. En annan modern utilitarist, Peter Singer, anser att du begår ett moraliskt fel när du satsar på ett födelsedagskalas för ditt barn och dennes vänner när det fortfarande finns 800 miljoner som svälter (828 miljoner ”affected by hunger” under 2021 enligt FNs definition). Så varför inte satsa lite mer på både din samtid och vår framtid? Samtidigt är ju detta med födelsedagskalas rätt kul. MacAskill har en spännande ingång i detta. I sin effektiva altruism tycker han till exempel att det är bättre att arbeta med en hedgefond än med socialt arbete, om det innebär att man kan donera mer pengar till socialt arbete. En som verkligen tagit fasta på detta är kryptobörsen FTX grundare Sam Bankman-Fried. SBF, som han kallas, har gått från att arbeta med volontärarbete till att bli dollarmiljardär i krypto. Men han kör fortfarande en Toyota Corolla, sover på vad vi i Sverige kallar en Sacco-säck och tänker ge bort alla sina pengar.
Hur skall du som Breakit-läsare då förhålla dig till allt detta? Skapa bättre, mer moraliska bolag? Avskaffa födelsedagskalas? Pitcha något för Norrsken? Tänka impact? Social entrepreneurship? ESG? Ge ett tionde till Amnesty, Creative Commons och The EFF?
Jag tror inte det är grejen.
Jag tror du skall läsa mer Shakespeare.
MIKAEL PAWLO
Fristående krönikör, och VP Brand, Bokio
MISSA INGET! Ladda ner Breakits app (för ett maxat snabbt flöde)