Nej, det blir ingen krönika denna vecka. Jag meddelar Matilda detta. Hon tycker det är ok. Alla kommer ändå fokusera på valet den här helgen. Men det är ändå svårt att helt hålla tyst om energipolitiken och komma ifrån att allt är Tage Danielssons fel.
“We say that we’re in love, while secretly wishing for rain.”
New romantic-sångaren och poeten David Sylvian inleder sin låt September på detta kraftfulla sätt. Någonting som inte är lika kraftfullt är Sveriges energipolitik. Och nu är september här igen. Snart är det den andra söndagen. Valsöndag.
Hur har vi kunnat landa i detta att energipolitiken blivit så oerhört politiserad? Varför har säkerhetspolitiska överväganden och självförsörjning inte varit på agendan?
Det är ingenting nytt med felsatsningar på energi. Sverige körde på hårt i den numera glömda torvbubblan. Sveriges första stora energikris inträffade mellan 1900 och 1925. Krisen ledde till att Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien grundades 1919 med energifrågan i centrum. Vi har sålunda en hundraårig tradition av felsatsningar på energi. Så varför ta upp Linje 3-humoristen från Linköping? Jo, hans monolog Om Sannolikhet och påföljande kärnkraftsmotstånd blev en kraftfull kulturell influens som fortfarande ekar i dagens debatt. Harrisburg, eller mer korrekt reaktorn Three Mile Island, som var föremålet för Danielssons monolog drabbades av ett haveri. Det som Danielsson inte var så tydlig med var att hälsoeffekterna av Three Mile Island-haveriet var så begränsade att de motsvarande en vanlig röntgenundersökning och att olyckan helt saknade påvisbara hälsoeffekter på omgivningen. Känslan i Sverige var att det där med kärnkraft är farligt. Sannolikheten för negativa effekter av fossila bränslen skrevs det inte några humoristiska monologer om.
1986 inträffar Tjernobyl-olyckan. Statsminister Ingvar Carlsson talar under hösten 1986 på LO-dagen och berättar då avseende kärnkraftsfrågan att ”atomenergin inte hör till vår kultur”. Genomgående talar motståndarna om atomkraft, kanske för att koppla det till det skrämmande ”atombomb”? Men inga atombomber tillverkas i kärnkraftverk. På detta följde 1987 paragraf 6 i lag om kärnteknisk verksamhet som innebar att ingen tilläts utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. När folkpartiet så sent som 1997 genom Bengt Harding Olson frågade regeringen om avskaffandet av tankeförbudet sade Göran Persson "när vi ska söka oss framåt bör vi hålla oss till det som är förnybart, som är ekologiskt uthålligt, och som vi helst förfogar över själva."
Lagen gällde till 2006. Det blev tjugo förlorade år. Det är allvarligt att de i världen erkänt skarpa hjärnor som Sveriges bästa tekniska högskolor producerat inte under tjugo års tid kunde arbeta med att ta fram nukleära alternativ till fossila bränslen.
Att det nu talas om att kärnkraft inte är lönsamt att utveckla beror på regelverket och ingenting annat
Att det nu talas om att kärnkraft inte är lönsamt att utveckla beror på regelverket och ingenting annat. Sedan kan man ju säga att det är absurt av de kärnkraftsvänliga att utesluta andra energislag från debatten. Varför inte mer av allt? Vi som befinner oss i samma elområde, Europa, behöver mer produktion, av alla typer, i balans.
Det är inte alltid lätt att förstå sig på politiska skeenden.
I december 1986 skrev min morfar en text med rubriken ”Före och efter Tjernobyl” som publicerades i Svensk Tidskrift. Min morfar hette Sigvard Eklund och kallades för Sigge, men hade ingen podd med Alex Schulman, utan var generaldirektör för IAEA, det vill säga det internationella atomenergiorganet, från 1961 till 1981. Hans efterträdare som möjligen är mer bekant för samtiden heter Hans Blix. Innan han blev generaldirektör för IAEA var morfar projektledare för Sveriges första kärnreaktor R1. Jag skriver detta för att ni skall förstå att han till skillnad från en och annan twittrare inte var en fullständig amatör på energiområdet.
Det är inte mycket till hjälp inför söndagen och kanske är detta inte mycket till Breakit-krönika, men jag tror ändå min morfar redan för 36 år sedan lyckades förklara varför vi nu drygt hundra år efter torvkrisen åter befinner oss i en energikris:
”Vi talar gärna om vår omsorg för kommande generationer. Politikernas valperioder är korta i jämförelse med de perspektiv, som måste anläggas på energifrågorna. Visst kan mänskligheten leva som nu ytterligare många decennier med förbränning som väsentlig energikälla men var finns de politiker, som redan nu vågar stå upp och skissera ett längre och varaktigare perspektiv och aktivt stödja en sådan utveckling?”
September's here again.
MIKAEL PAWLO
Head of growth, Bokio
MISSA INGET! Ladda ner Breakits app (för ett maxat snabbt flöde)