Om du har varit ute i världen i sommar, säg då inte till mig att du hittade ett helt otroligt autentiskt hål i väggen med sardeller i olja och citron som det bara inte går att äta någon annanstans. Säg det inte. På riktigt, jag blir så avundsjuk. Jag vill också. Men jag har hållit igen medan andra smörjt kråset. Nu står jag och balanserar mellan närodlade ekologiska äpplen å ena sidan och att fullkomligt ge upp och ge mig hän å andra sidan. Det är väl min tur att belönas för mina dygder? Jag är inte ensam. Vi är många som är i riskzonen för att drabbas av det man kan kalla hållbarhetsfatigue, en slags apati inför klimatkrisens hot. Belöningen för möda och slit är ur sikte. Det hela kan liknas vid ett slags marshmallow-test med oöverskådliga dimensioner. Nu riskerar apatin att sprida sig som en ny pandemi. På den gemensamma lekplatsen utanför mitt högt tornande punkthus pratar jag med en granne medan våra barn äter sand eller åker kana. Hon är konsult i fastighetsbranschen och har nyligen haft uppdrag hos ett bolag som velat profilerat sig som ledande i hållbarhetsfrågor. Men nu har bolaget svängt. På ett möte sammankallat av vd:n pekas en ny riktning ut. Bolaget ska från och med nu återgå till att bli ett “normalt” bolag – ligga lite mittemellan i ambitionen att minska sitt klimatavtryck. Den gröna kostymen har fallit. I flera år har narrativet varit så här: I den nya gröna världsordningen så kommer de innovativa teknikbolagen som arbetar hållbart dominera. Och oj vad de gamla jättarna CO2-bantat för att få en plats vid bordet (åtminstone på pappret)! Men om ingen bryr sig och kapitalet flödar in i snabbmodemaskinen på steroider, kinesiska appen Shein, trots att bolaget är en värsting i en sektor som släpper ut mer växthusgaser än flyget och sjöfarten tillsammans – vem ska då bygga de hållbara bolagen? Shein var sommarens mest nedladdade shoppingapp i USA. I Sverige går det trögt för bolag som vill att vi hyr våra kläder. LÄS OCKSÅ: Hyr istället för att shoppa – här är bolagen som tror stenhårt på nya trenden (ägarna, siffrorna och konkurser) När hållbarhetsfatiguen sprider sig och pengarna tryter kan det vara bekvämt att smyga av sig den gröna kostymen. Det nya marknadsekonomiska läget, där riskkapitalet inte längre regnar över hållbara bolag, riskerar att göra det mer attraktivt att positionera sig som ett “normalt” bolag. Om kapitalet slutar flöda och konsumenterna väljer vadhelst klimatvidrigt med en axelryckning, vad finns då kvar att motivera en hållbar miljardsatsning? För att parafrasera Svenskt Näringslivs tidigare vd Leif Östlings utskällda klagan på skatten: Vad får vi för pengarna? Den moraliska segern kanske inte duger som svar. I skrivande stund är det veckor till riksdagsvalet. I SOM-institutets undersökning lyfter var fjärde väljare något relaterat till klimat och miljö på en öppen fråga om de största samhällsutmaningarna. Frågan är särskilt viktig för de unga men inte heller de verkar tjänstvilliga att frälsa oss från våra synder. Antropologen Katarina Graffman, expert på konsumentbeteende, säger att vi boomers (i mycket bred bemärkelse, nota bene) har fått allt om bakfoten. Det finns ingen ”generation Greta” (Thunberg). I stället bör man kalla den unga generationen för ”generation Bianca” (Ingrosso) sett till deras konsumtionsmönster. Här tar olyckskorpens sång slut. Min alltså. Och också min apati. Det finns ett ord som ger mig den värsta sortens rysningar och det är ordet “oåterkallerligt”. Jag har hellre klimatångest än apati. Och jag har hellre klimatångest än klimatånger. På Breakit har vi en mission att lyfta nytänkande och främja goda exempel i det nya näringslivet. Det är ganska enkelt, egentligen. Vi behöver inte fler ”normala” bolag. Vi behöver entreprenörerna som vågar, även i den starkaste av motvindar.
