Den 25 augusti 2012, för tio år sedan, dog medieentreprenören Pontus Schultz. Han drev ett stort antal medieprojekt och var en oerhört viktig röst i den första och andra vågens svenska internetentreprenörskap. Han var en samlingspunkt för den svenska internetscenen och samlade till och med föremål för att skapa ett dotcom-museum. Några av hans projekt var Vision, DagensPS, PS Media, Etermedia, Finansvision och Att:ention. Under dotcom-fasen var han den i särklass viktigaste journalisten och ledde sin egen tidning Vision, som senare slogs samman med Finanstidningen till Finansvision. Vid tidpunkten för olyckan var han chefredaktör för den svenska affärstidningen Veckans affärer. I samband med sitt 40-årsfirande cyklade han tävlingen Haute Route. Schultz mål var att kvalificera sig för att göra Iron Man Hawaii. Han var inspirerad av Lance Armstrong. Armstrongs mörka dopningshemlighet var ännu inte känd. I tävlingens sista etapp rasade han ner i en ravin och omkom. Efter sig lämnade han sin ”flickflock” med frun Lisen och tre döttrar.
Nu när det gått tio år har jag läst en del av Schultz gamla texter. Det finns två huvudsakliga teman: kvinnligt ledarskap och grönt entreprenörskap. I en krönika publicerad i december 2003 på den egna webbplatsen DagensPS, i dag ägd av entreprenören Mats Hedberg, skriver Schultz under rubriken ”Kasta ut administratörerna – två kvinnliga vd:ar är sjukt pinsamt”:
”Den ska handla om det oerhört pinsamma faktum att det numera bara finns två vd:ar på börsen som är kvinnor. Två av 300, nej, det finns faktiskt inget annat ord än pinsamt. Just pinsamt tror jag vi kommer att uppleva det när vi tittar tillbaka på läget om tio år. Det är faktiskt, obegripligt. Eller logiskt är det förstås inte det. Nätverken spinner sina skyddsmurar och när det krisar chansar man inte med en kvinna.”
Jag tror inte att Schultz hade varit imponerad
Nu har det inte gått tio år sedan Schultz krönika. Det har gått nästan 19 år. Det kvinnliga ledarskapet på börsen har ökat stadigt och ligger nu ganska stabilt på omkring 12 procent. Jag tror inte Schultz hade varit imponerad.
När det gäller klimatet skriver Schultz i en text i november 2007 med rubriken ”vänta inte på politikens gröna direktiv, direktörer”:
”Utan att vara högtravande handlar det om en ny samhällsmodell, en ekvation som tar in också hållbarheten i vårt sätt att leva och göra affärer i det sociala kontraktet. Det är alldeles för viktiga frågor att överlåta till politiker.”
Igår var jag på en kräftskiva med ett antal andra medieentreprenörer. När jag fick beskedet om Pontus Schultz död hade jag kvällen innan varit på en jazzklubb på Malta och druckit konstnärsvin ur plastmuggar och mådde därefter. I dag när jag skriver detta på vad som skulle varit Schultz femtioårsdag är jag inte bakfull. Jag körde bil till kräftskivan. En hybrid. Pontus hade nog krävt en ren elbil alternativt cykel eller möjligen en färd med segelbåt. Sådan var han.
Du behöver inte vänta på ett direktiv från ovan för att fatta ett etiskt beslut och rekrytera jämställt
Jag höll inte alltid med Schultz. Faktum är att jag ganska sällan höll med honom. I dag skulle han kanske avfärdats på Twitter som ”woke”. Samtidigt väckte han frågor på ett sätt som tyvärr sällan är mindre vanligt förekommande i debatten i dag. Nämligen möjligheten att göra någonting själv. Du behöver inte vänta på ett direktiv från ovan för att fatta ett etiskt beslut och rekrytera jämställt. Du behöver inte få en order från Magdalena Andersson för att driva en miljövänlig affär. Där är det inte svårt att hålla med Schultz. Att sedan börsen ser ut som den gör beror på enskilda beslut som sammantaget ser dåligt ut okulärt, men ägarna för respektive bolag bestämmer. Schultz hade nog svarat att det spelar ingen roll, det här är bara ett bevis på en pojkarnas klubb och fortsatt jaga näringslivet kring både miljön och jämställdhet med outtröttliga dagliga krönikor.
Det verkligt nyskapande med Schultz perspektiv som journalist var att han såg näringslivet som den stora kraften och potentialen till förändring. Än i dag är det ett ovanligt perspektiv. Många såg de problem som näringslivet skapat och här var inte Schultz dålig på att också identifiera brister, men han var verkligt nyskapande i att han även såg att lösningen låg hos näringslivet. Den typen av samhälleligt nätverksperspektiv med en näringslivets agens var och är ovanligt i allmänhet, men kanske än mer i den offentliga debatten.
Han fattas oss.
MIKAEL PAWLO
Head of growth, Bokio