”Mina följare undrar vad som hände med tjejen i svart klänning?” Det är måndag och vår säljchef Malin kommer fram till mig med ett stort flin. Hon har en liten film som hon vill visa. En tjej i svart klänning som vevar med sina jättelånga armar inuti en partybuss och skriksjunger till Put Your Hands Up For Detroit. Tjejen vevar och vevar och så plötsligt trillar hon bakåt, ur bild. Jag vet vad som hände henne. Hon damp ner på det stenhårda bussätet, svepte resten av plastglasbubblet och reste sig igen. Malin tycker att videon är jätterolig. Det tycker jag med, trots att tjejen i svart klänning är jag: nyhetschef på Breakit som för tillfället vikarierar som chefredaktör. Partybussen var en del av finalen på fredagens kickoff med hela bolaget. Nog för att Breakit är kyrkan mitt i byn i det nya näringslivet och jag en del av redaktionsledningen, men det vore smått förmätet att jämföra min egen roll med Finlands statsminister. Men låt mig förklara (ni fattar var jag vill komma). De senaste dagarna har mitt Linkedin-flöde dominerats av mellanchefer, entreprenörer och andra näringslivsprofiler som alla hyllar Sanna Marin. Det är samstämmiga hejarop och hyllningar om det självklara i att vara både och: regeringschef och människa. Det är så otroligt befriande. Vi har redan börjat vänja oss lite vid att näringslivets nya makthavare kan visa att det går att vara två saker samtidigt: du kan vara grundare av ett miljardbolag och samtidigt röja på festival. Det är okej att dansa på bardisken på lördag och hålla stormöte på måndag. Det har såklart alltid varit så: att toppchefer (och alla andra) festat – skillnaden är att det tidigare skedde utan mobilkameror i närheten. Nu har det svängt: chansen att partybilderna inte kommer ut är betydligt mindre än det motsatta. En liten mobilfilm kan tvinga en statsminister att stå till svars för halva världen (och drogtesta sig). För många kanske några sekunders festfilm inte spelar någon roll, men för andra kan det kännas blytungt. Risken att förlora uppjobbad trovärdighet, att inte bli tagen på allvar. Det är vad som gör det så befriande med Sanna Marins sätt att hantera efterspelet av videoläckan: hon visar att det är okej att släppa loss och ändå vara ett proffs. Oavsett om du är kvinna och i 30-årsåldern eller man 60 plus. Försöken att skamma statsministern har misslyckats, allt annat vore orimligt. Hon stod rakryggad mot drevet: ”Jag har dansat, sjungit och festat. Jag har inte gjort något olagligt. Jag festade, stundtals vilt. Jag dansade och sjöng”. Sanna Marin är besviken över att videon läckt ut, men jag och min något ömmande bakdel är tacksamma. Om en statsminister kan få vara både människa och ledare, så kan en vanlig mellanchef. Jag hoppas att hennes festvideo kommer få fler chefer (och andra ledare) att våga vara mänskliga. Visa lite skav och få andra att känna trygghet att öppna upp. Det måste såklart inte handla om fest och fylla. Utan om att kunna vara människa – och ändå bli tagen på allvar på jobbet.
