I somras skrev jag att operatören 3 öppnade en obehaglig dörr när de tillät “gratis musikstreaming” till sina kunder. Det innebär att 3 gick från att vara en neutral distributör av infrastrukturen internet, till att bli en makthavare för vilka tjänster som har förutsättning för att bli framgångsrika.
“3 villkorar användningen av nätet genom att ge vissa aktörer fördelar. Vad innebär det? Vad öppnar det för?”, frågade jag då.
Nio månader senare vet vi. Dels att det sannolikt har varit en riktigt bra affär för 3. Men allra mest att ett tabu är brutet och att fler följer efter.
När Telia idag erbjuder kunder “fri surf på sociala medier” kan de inte längre skylla på naivitet. De kan inte skylla på att de inte har tänkt. För de är väl medvetna om kritiken som 3 fått kring nätneutralitet - och de bara struntar i den.
För precis som 3 är Telias kampanj “fri surf på sociala medier” kraftigt villkorat.
Sex sociala medier är tillåtna. Fyra av dem är Facebook-ägda. Och de övriga två inte ens de största i Sverige: Varken LinkedIn, Snapchat eller några forum finns med. Om det inte var svårt redan innan att bryta sociala medier-monopolet så kommer det bli närmast omöjligt nu: Telia har i Sverige en marknadsandel på surf som ligger kring 35 procent. Om inte Familjeliv, Svenskafans och andra stora svenska forum redan hade känt utmaningen från “Facebook groups” kommer den bli tydligare nu. Likadant för de chattjänster eller andra tjänster som vill utmana jättarna.
Vi har alltså fått internetleverantörer som lämnat nätneutraliteten och insett att de kan tjäna pengar genom att skapa gräddfiler för vissa tjänster. Som tagit sig makten att avgöra vilka internettjänster som ska blomstra och vilka som ska dö. Det har spritt sig från operatör till operatör.
Var är vi på väg?
Det finns en annan obehaglig formulering i Telias nya kampanj. Att erbjudandet bara gäller “om du lovar att vara schysst”. Det är välvilligt menat och en passning mot näthatet, men det är också en fingervisning om operatörernas godtyckliga makt att göra som det behagar dem.
För så länge politiker är passiva i frågan ligger internets framtid i knät på operatörer och deras goda vilja. I takt med förändrade affärsmodeller och förlorade intäkter, hamnar vi i dagens situation.
Internet som vi känner det förändras. Nätneutraliteten håller på att bli en idé förbehållen romantiker. Ett brott mot densamma börjar nu kallas “kommersiell utveckling”.
Som om det inte kändes dystopiskt nog heter den minister som är ansvarig för IT-frågor Mehmet Kaplan. Sannolikt har han en del vargmiddagar och kriser att hantera innan nätneutraliteten hamnar på någon politisk dagordning.
Under tiden tar svenska internet några stora kliv in i en mörk framtid.
Uppdatering: Efter den här textens publicering har Mehmet Kaplan avgått. Han ersätts tillfälligt som IT-minister av Mikael Damberg.