Jag är trött, sliten och på väg hem från jobbet.
I jakt på något spännande att äta letar jag igenom Foodoras app. Samtidigt föreslår Spotify en ny artist för mig som de hoppas att jag ska gilla.
Döm om min förvåning när enchiladan jag beställer från den nya mexikanska restaurangen i Uppsala inte alls är så spännande utan ska hämtas ut på min gamla vanliga kvarterspizzeria.
Och den nya artisten som börjar växa på mig i hörlurarna visar sig inte ens existera, istället är det en uppdiktad islänning av en musikfabrik i Karlstad.
En del kanske skulle kunna kunna rycka på axlarna åt det här, men i mig gnager det.
Tekniken skulle ju ge verkliga människor en röst – inte dränka dem i ett hav av fejkade upplevelser som talar algoritmernas språk.
Vi på Breakit har granskat Spotify och kommit fram till att det fortfarande är enkelt att få fart på fejkade artister. När Dagens Nyheter granskade fenomenet upptäckte de ett doldisbolag i Karlstad som fått en gräddfil in till topplistorna med sina påhittade artister. Musik som görs på löpande band konkurrerar ut eldsjälar som värker ur sina alster från hjärtat.
Det går att förklara bort det med att ingen gör något olagligt. Att artister har skrivit musik under alias är ju faktiskt inget ovanligt.
Men det gör mig ändå arg.
Allt är nämligen del av en oroväckande utveckling. Tekniken idag används för att lyfta fram fejkad yta, framför verkliga människor. När det skulle kunna vara tvärtom.
Och det är inte bara Spotifys påhittade artister som irriterar mig.
En av de största tidstjuvarna i mitt och många andras liv idag är att brottas med beslutsångesten.
Det är ett förhållandevis trevligt problem att ha, överflödets förbannelse. Foodora-appen ger mig hela stans restauranger i mobilen, på den smarta tv:n trängs sex-sju streamingtjänster och dessutom finns hela nästan världens musikbibliotek på aktuella Spotify.
Men överflödet är ju inte bara angenämt. Jag vill inte behöva dubbelkolla så den nya restaurangen inte bara är ett coolt varumärke som klistras över min lokala pizzeria. Jag har visserligen inte blivit lurad av fejkartister på Spotify men det är nog bara en tidsfråga.
Kan jag inte få slippa den extra tiden det skulle ta att också ta reda på om det jag har tänkt konsumera har skapats med någon form av människa eller inte?
Själv är jag inte kulturell nog att inte låta mig luras, men jag vill ändå inte tappa bort människorna bakom verken och deras erfarenheter. Oavsett om det är musik, mat eller film (vi har inte kommit så långt som till fejkade regissörer än vad jag vet).
Som tur är finns det exempel som gör mig glad.
Exempelvis Shift-bolaget Sizzle som tidigare i veckan gick vidare från semifinalen i Stockholm. De sysslar också med spökkök, men genom sitt kollektiv av kockar som annars riskerar att trängas bort i skymundan.
Det är precis sånt som jag vill att “tech” ska lösa.