Alexander Bard: Mikrobetalningar är nästa stora teknikrevolution

”Det är som att få se en skärva av något stort som man inte fattar än, man har ju precis lärt sig hur man ska få många likes på Instagram”, säger en entusiastisk student från Chalmers.

För Instagram kommer dö.

Det har Alexander Bard precis berättat i sitt tal på NextM-konferensen i Stockholm där jag och Chalmersstudenten båda väntar kvar längst fram vid scenen i den mörka lokalen längst ut i Värtahamnen i Stockholm.

Studenten är där eftersom han hoppas få en pratstund med internetfilosofen, som nog är mest känd för den stora allmänheten för sin musikkarriär och från Idol-juryn. Jag själv är där eftersom Alexander Bard trots allt lyckades hitta en lucka i sitt intensiva schema för en intervju.

För han är eftertraktad för sina idéer. Vilket kanske inte är så konstigt. Alexander Bard har i decennier haft en förmåga att se vad som är på gång.

Han förutspådde Myspaces död före de flesta andra, för 16 år sedan skrev han att FBI skulle hamna i konflikt med stora techbolag och han satt i TV4:s morgonsoffa för tjugo år sedan och förklarade, med hyfsat stor träffsäkerhet, hur vi skulle använda internet i framtiden.

“Jag har haft hypoteser som jag inte har kunnat svära på att de ska stämma, och så har de infriats i alla fall, och då kommer beviset på att jag har haft rätt”, säger han nu i ett litet rum bakom scenen, nedsjunken i en svart soffa, med Lidingö skymtandes genom fönstret på andra sidan vattnet.

Exakt vad som kommer att bli nästa stora grej är Alexander Bard dock lite trött på att prata om. Han menar att det kan vilken teknolog som helst säga. Internet of things kommer explodera. Delningsekonomin kommer explodera. Alla apparater kommer bli kraftfullare och mindre.

När TV4 återupprepade frågan för någon vecka sedan tog han därför tillfället i akt att använda sina tv-minutrar till att prata om något som han tycker är mycket viktigare: Det digitala utanförskapet.

Det är enligt Alexander Bard skälet till Sverigedemokraternas framgångar. Personer som hamnat i digitalt utanförskap är deras kärnväljare - som han beskriver som unga män i mindre städer, som spelar bort socialbidraget på kasino och undrar “vad som fan hände”, som inte hittar någon att gifta sig med och som näthatar på internet.

Något som han anser att SD måste hantera och som han “för en dialog” med dem om.

Alexander Bard har en fot med i spelet lite här och var i det politiska landskapet. Han har varit aktiv i Folkpartiet, Centern och Piratpartiet. Det senaste året har han också ägnat en del tid åt att “prata med vänstern”. Han har haft workshops för Arena-akademin och blivit inbjuden av SSU.

“Jag har konfronterat dem med: Om ni är vänster i dag så är det ni som ska känna med de här grabbarna. Det är vad Karl Marx gav er i uppdrag, annars är ni inte vänster. Invandrarungdomarna som ni går ut och slåss för på gatorna kommer klara sig. De kommer till Sverige, kan fem språk och är drivna som fan. Alla human resources-chefer vill anställa dem”, säger han.

Men det är inte bara i politiken som Alexander Bard finns med i kulisserna. Utan också i näringslivet. Som konsult åt Volkswagen gav han till exempel rådet att de inte skulle satsa på sökoptimering. När marknadscheferna frågande undrade vad de då skulle lägga pengarna på blev svaret: “Prova att lägga dem på bättre produkter”.

Lite oväntat ger han också ofta råd åt amerikanska riskkapitalister om vilka svenska bolag de ska investera i. Det blir “en hel del frukostar på Grand Hotel”, säger han.

“Eftersom jag också är mentor för många som startar startups så blir jag lite av en 'go-between'. Jag älskar att vara det. Jag träffar startups och så träffar jag investerare, och sen försöker jag vara listig och få ihop rätt kombo”, säger han.

Just nu tycker, enligt Alexander Bard, de amerikanska riskkapitalisterna att amerikanska techbolag är övervärderade och att skandinaviska är undervärderade.

“Återkommande är att de säger att de svenska internetstartupföretagen är bättre än vad de själva tror. De älskar ingenuiteten här, att man tar något som redan finns och förbättrar det. Det är ett slags Ikea-tänk som amerikanerna ser”, säger han.

Återkommande är också att amerikanerna tycker att startupgrundarna här inte kan prata för sin sak.

“De brukar säga till mig: ‘Varför tittar de ner i backen i stället för att gå upp och säga att de tror på det här ?’. Det är ännu värre i Finland”, säger han.

Hans erfarenheter till startups kan kokas ner i tre råd:

• Bli bättre på att pitcha, tänk Donald Trump om du vill, gå in och sälj det.
• Tro på din idé. Skäms inte för den - visa passion.
• Åk över till Baltikum.

För där finns billig och entusiastisk arbetskraft.

“De har redan varit i England eller Tyskland och gästarbetat och tyckt att det varit skit, så kommer de tillbaka och försöker starta startups - fast de egentligen kanske borde gå in och bidra med sin arbetskraft i startups som kommit längre”, säger han och fortsätter:

“Ska ni expandera måste ni ha den billiga backbonen. Då går det inte att betala feta lägenhetshyror i centrala Stockholm åt bortskämda KTH-studenter. Det händer saker i Riga, Tallinn och Vilnius nu. Det finns en spännande scen av unga där som är beredda att arbeta hårt för en fjärdedel av lönen i Sverige. Det tar en halvtimme att flyga till Riga. Åk dit och festa, och lär känna staden.”

Efter att ha agerat domare i Idoljuryn under flera säsonger har Alexander Bard lämnat musikbranschen helt, för andra gången. Just nu består hans liv av resor runt hela världen och mängder av föreläsningar.

Han är fullbokad hela året. Och hela nästa också. Under det som han kallar för föreläsningssäsongen, februari till maj och september till november, jobbar han sju dagar i veckan. Vad han tar betalt? Det vill han inte avslöja. Men han gör skillnad på ideella föreläsningar och professionella.

“Professionellt för mig är företag - och då kostar jag rejält. Men ringer filosofiska föreningen eller någon studentförening i Lund så betalar jag för resan själv”, säger han.

Enligt det senast tillgängliga bokslutet från 2014 omsatte hans bolag drygt 4,5 miljoner kronor, gjorde en vinst på nära en miljon och hade tillgångar på över 6,5 miljoner. Då kom också hans senaste bok ut: Synteism: att skapa Gud i internetåldern, skriven tillsammans med parhästen Jan Söderqvist.

Synteism är enligt Alexander Bard en naturlig motreaktion mot individualismen. Han går hårt åt vad han kallar för den individualistiska “selfiemänniskan”. Det är den nya tidens underklass, menar han.

“För 20-åringar är det något vulgärt. Ungarna hatar det för det skriker kompensation”, säger han.

Samma 20-åringar, som till skillnad från 40-åringarna, ser “den digitala världen som den riktiga världen”.

“Alla beslut tas och alla relationer byggs i den digitala världen. Där måste man komma åt dem och nå dem om man vill vara en trovärdig kommunikatör”, säger han.

Hur hänger det ihop med din idé om privatlivets återkomst?

“Det kommer när vi fläkt ut oss i sociala medier, men inser att det inte gav oss det genombrott vi längtat efter. Man börjar fundera på vad som är privat. Och det är jättesvårt att upprätthålla ett privatliv i dag. Går du in i ett rum måste du i så fall kolla att alla stängt av sina telefoner, du måste kolla att ingen tar bilder”.

“Man bli mycket mer öppen när man vet att ingen kommer rapportera det man säger, det är nästan som en helig upplevelse”, säger han.

För vi har gått från att vara uppkopplade noll timmar till hela sju timmar, på bara några år. Samtidigt som våra hjärnor inte har förändrats nämnvärt de senaste 40 000 åren. Nu blir vi beroende av våra telefoner och datorer - något som Alexander Bard tror kommer explodera framöver, i takt med att teknik som virtual reality utvecklas.

Då behövs något annat som kompensation.

“Den fysiska världen har förvandlats till en lekplats för dagens unga, det är därför Burning Man (årlig veckolång techfestival i Nevada-öknen) och sådant appellerar så starkt till den unga generationen”, säger han.

Men också en och annan 54-åring, som Alexander Bard, känner sig lockad. Nu i helgen hänger han på världens “första urbana burn” på Nobelberget i Stockholm. En festival där deltagarna själva skapar innehållet, och där journalister som vill komma in får betala för biljetten.

“Dagens Nyheter ringde och frågade varför de inte fick komma in gratis. De skulle ju recensera. Men vi vill inte ha några recensioner - alla måste vara där som deltagare, på lika villkor”, säger han.

DN hänger också, om än lite långsökt, ihop med det som Alexander Bard tror kommer bli många startups möjlighet att kapitalisera på sina tjänster och produkter i framtiden. För slutligen skickar han ändå med en framtidsprofetia.

“Den stora revolutionen som står runt hörnet är mikrobetalningar. Det blir lättare och lättare att överföra små summor, som känns mindre i plånboken”.

“Det är bara det att det inte är Dagens Nyheters artiklar vi kommer betala för, utan det kommer vara något som har ett högre värde, som vi inte redan har. Mikrokapitalismens storhet kommer ta fart!”.

Alexander Bard om:

• Dataflöden: För marknadsförare är det allt. Google, Facebook och de andra jättarna har fattat det. Med dataflödena kan vi intelligent komma nära människor. Problemet är att vi har gett bort denna data till de här stora företagen och nu måste vi i princip köpa tillbaka informationen. Jag har predikat det här för företagsledare i 20 år - vi borde ha börjat samla data redan på 90-talet.
   

• Kryptovalutor: Bitcoin är kryptovalutornas Altavista, det är inte den stora grejen, men den bådar för att den stora grejen kommer. Jag är dock mycket mer intresserad av blockchain, tekniken bakom. Den kommer revolutionera världen, den kommer göra att världen exploderar av tillitskedjor. Inom tio år kommer den tekniken förändra världen på riktigt.
   

• Om Stockholms startupscen: Vi har en jäkla massa bra ingenjörer här. Ingenjörer i Tyskland har fått jobb på Bosch i Stuttgard för länge sen och lämnat Berlin. Så sitter du där med din balla startup och ditt balla kontor och så finns det inga ingenjörer som kan hjälpa till att skala upp. I Stockholm kryllar det av dem.
   

• Delningsekonomi: Den kommer att explodera. Uber har för länge sedan slutat tänka att det handlar om att transportera människor i bilar, det handlar om att transportera grejer i allmänhet. De tänker bli världens största transportföretag. Även Google gör allt rätt, de närmaste tio åren kommer de att äga världen. De kommer vara så jäkla inflytelserika att de blir ett stort problem för stora nationalstater.