Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.
2009 avslutades en nästan sex år lång rättsprocess mot Sveriges fyra största asfaltföretag. Konkurrensverket, som utrett fallet, menade att företagen i ett knappt decennium delat upp marknaden sinsemellan – både den privata, statliga och kommunala.
Man hade kommit överens om vilka företag som skulle vinna upphandlingarna, och konsekvent tagit överpriser på uppemot 30 procent. Att kartellen till slut kunde avslöjas hängde på ett tips som kom 2001 från en före detta anställd på NCC, ett av de största asfaltbolagen.
“Jag satt ute i skärgården, jag hade tagit någon dags semester i samband med en helg, när telefonen ringde. Han sa att han hade något viktigt att berätta, och till slut övertygade han mig om att åka in till kontoret”, säger Anders Gerde, idag pensionerad sakkunnig på Konkurrensverket, som var en av de som drev målet mot asfaltföretagen.
Den före detta NCC-anställde menade att det fanns en kartell på asfaltsidan av beläggningsbranschen, och att den funnits i decennier, förmodligen sedan andra världskriget.
Anders Gerde blev nyfiken, men han var samtidigt inte överraskad. Att en kartell överhuvudtaget hade kommit till på asfaltmarknaden var ingenting förvånande.
“Asfaltmarknaden är som klippt och skuren för kartellsamverkan. Det är ingen slump att vi sett asfaltkarteller i flera andra länder, så jag var inte överraskad när jag fick tipset”, säger han.
För att en kartell ska kunna fungera krävs det att bara ett fåtal företag deltar, säger Anders Gerde. Asfaltmarknaden dominerades totalt av fyra bolag, som alla hade en identisk produkt – ingen ny aktör kunde etablera sig och konkurrera med kvalitet.
Dessutom är asfaltmarknaden lokal. Sten är dyrt att transportera, och asfalt måste hållas varmt, och kan inte flyttas längre sträckor.
“Det gör att det kan inte komma något företag från Tyskland och börja konkurrera, utan du måste tillverka asfalt på plats, vilket kräver massa tillstånd. Allt det här gjorde att marknaden var perfekt för en kartell”, säger Anders Gerde.
De här faktorerna gjorde att han tidigare misstänkt en kartell, men inte kunnat göra något åt det i avsaknad på konkreta bevis. Samtidigt var fallet långt ifrån i hamn bara i och med uppgiftslämnarens vittnesmål, och Anders Gerde kom att ägna de kommande åtta åren åt att utreda asfaltkartellen.
Det resulterade till slut i att företagen dömdes att betala en halv miljard kronor i böter för den skada de orsakat marknaden.
Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.