Sök

Därför rusar lönerna i finansbranschen – trots att de inte blivit smartare

Kapitalet

Bankirerna på bilden förekommer inte i texten. Foto: Istockphoto

Breakit

Breakit

En gnagande känsla av att bankirer tjänar otroligt mycket pengar slutade med forskning om att de bankanställda inte är smarta nog att bli rika. Pelle Strömberg tror att förklaringen kan finnas i bristande konkurrens.

Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här. 

Det började med att Pelle Strömberg var orolig. Om finansbranschen betalar så höga löner, kommer alla smarta personer hamna där? Vem ska då knäcka cancergåtan? 

Det är inte vem som helst som oroar sig heller. Pelle Strömberg är professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, och har tillsammans med två forskarkollegor skrivit rapporten Since You’re So Rich, You Must Be Really Smart.

Enligt Strömberg har det funnits en rådande förklaring till varför man tjänar så mycket i finansbranschen. Efter 80-talets avregleringar och 90-talets datorisering av branschen hade jobbet blivit svårare.

“Det är mycket snack om att Gunnar Sträng tidigare bestämde vem man fick låna ut pengar till, och hur mycket räntan skulle vara, så man kunde ta vinluncher. Men efter avregleringarna krävdes det faktiskt talang för att kunna jobba på finansiella företag, och då ökade efterfrågan på just talang”, säger Pelle Strömberg.

Med ökad efterfrågan på talang så steg också lönerna, sa teorin.

1990 tjänade en genomsnittsanställd i finansbranschen 30 procent mer än den genomsnittsanställda i andra privata branscher. 2010 hade den siffran stigit till 70 procent.

Men när Pelle Strömberg och hans kollegor skulle undersöka vad som hände med samhället när alla talangfulla hamnade i finanssektorn så fastnade de.

“Det våra resultat visade var att det inte fanns någon relation mellan ökningen i talang och ökningen i lön. Och om det vore så att lönerna i finansbranschen drivs av att de mest talangfulla individerna blir mer och mer produktiva över tid, så borde finansbranschen vilja anställda mer och mer talangfulla personer. Men andelen talangfulla personer i finansbranschen är i princip konstant mellan 1990 och 2010”, säger han.

Talangmåttet de utgått ifrån är lumpens mönstringstester för männen, där både IQ och icke-kognitiva färdigheter, något förenklat “EQ” har mätts. För kvinnor, som är underrepresenterade i finansbranschen, har man använt skolbetyg från grundskolan. 

Det ska sägas att den genomsnittliga anställda i finansbranschen är mer talangfull vad gäller IQ och framförallt EQ än genomsnittet i andra branscher. Men talangen är i princip konstant. De har alltid varit ungefär lika talangfulla, men nu tjänar de väldigt mycket mer.

Om det nu inte är en ökad efterfrågan på talang som drivit löneökningen i finansbranschen, vad är det då som har hänt?

Pelle Strömberg tror att det kan ha att göra med finansbranschens stora tillväxt de senaste decennierna, och de vinster som bankerna har gjort under denna tid.

“Det man som nationalekonom kan tycka är lite konstigt är att bara för att en bank tjänar mer och mer pengar betyder inte det att man ska betala den som jobbar högre och högre lön, särskilt om den personen kan bli utbytt mot någon som kan göra ett i princip lika bra jobb”, säger han.

Han menar dock att det säger något om hela branschen att de stora löneökningar som har genomförts har blivit möjliga.

“Hur kan ett företag göra övervinster? Någonstans tyder det på att det kanske inte är benhård konkurrens. En hypotes man skulle kunna ha är att det här har att göra med en finansbransch som har växt väldigt mycket och att det inte är en superkonkurrensutsatt bransch i någon mening, för att det tjänas väldigt mycket pengar av många aktörer. Varför ska det kosta så mycket för samhället att få de här tjänsterna? Det är en intressant sak att fundera på tycker jag”, säger han.

Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här. 

Läs mer