Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.
Det började med en yogaresa. Oskar Henriksson yogade tio timmar om dagen, och kände att han mådde bra. När resan sedan var slut ville han hålla igång sin nya vana, men insåg att ett tiotimmarspass inte riktigt fungerade i hans vardag. En solhälsning varje dag fick räcka, till en början.
När passen blev längre och längre, började Oskar svalka sig med ett dopp. Det var mitt i sommaren, och Årstaviken i Stockholm låg i närheten. När Oskar sedan såg tillbaka på sina veckor upptäckte han att varje dag han badade var en bra dag. Tänk om man skulle göra det här varje dag? Sagt och gjort. Men eftersom Oskar Henrikson inte bara är en vanlig badande yogakille, utan också psykolog, började han utföra experiment på sig själv.
“Jag vet att det här med vanor är svårt, så jag skapar små barriärer och en enkel trigger för att få det att hända. Om jag ligger i sängen och tänker ‘nu ska jag gå och bada’, så är steget så stort. Om jag istället går upp och ser yogamattan, och den är en trigger för att göra yoga, som i sin tur gör mig varm, som i sin tur gör att jag vill bada, så är det mindre steg”, säger han.
I de metoder han använde för att upprätthålla sitt badande ringar han in det som styr alla vanor: hinder och belöning. Hur svårt är det att göra något, och hur bra känns det efter?
“Många tänker att det handlar om motivation. Det är som att vi tror att det är en kemisk balans i kroppen, att någon skulle ha en hög halt av motivation i sig. Egentligen ska man titta på sakerna runtomkring, hinder och belöning”.
Oskar Henrikson är grundare av Psykologifabriken, och jobbar bland annat med att förändra vanor i organisationer och företag. Han stöter ofta på floskeln “förändring är alltid svårt”, men menar att det inte behöver vara sant. Snarare, menar han, finns en missuppfattning om att folk i en organisation ändrar sina vanor bara man visar dem en powerpoint med nya rutiner. Dessvärre innebär det inte sällan att man inför nya arbetsmoment, men utan att tänka på vad personalen får tillbaka i belöning.
“Det som är avgörande är hur svårighetsgraderna och belöningarna står sig mot varandra. Om man vill införa en ny strategi eller en policy, så kommer den nästan alltid att ha högre svårighetsgrad och lägre belöning än den gamla, som alla medarbetare kan. Men om man jobbar med de här två reglagen och tänka ‘hur sänker vi svårighetsgraden?’, till exempel genom att bryta ner den i mindre steg och visa på nyttan, så kan det vara något positivt”.
Han menar att nyttan med att jobba med svårighetsgrad och belöning snarare än att tänka att förändring har med motivation att göra, också gör att de som ska genomföra förändringen mår bättre.
“Det blir som en evolution i ett företag. Man uppmuntrar sig till en förändring, och ger ljus och näring, och så kommer det som får ljus och näring att växa till sig. Många tänker på en organisation som en maskin med kuggar som snurrar och ‘så länge vi har processerna på plats så kommer allting att fungera’. Då glömmer man bort att organisationer faktiskt är människor som fungerar bättre under andra förutsättningar”, säger han.
Totalt blev det 365 dagar i rad med bad för Oskar Henrikson. Genom att bryta ner processen i små steg och minska svårighetsgraden badade han sig genom hela hösten och vintern. Även om han i efterhand kunde känna att det gick lite över styr.
“De soliga dagarna var det okej. Men de ruskiga dagarna där man stod i 45 minuter för att slå hål på isen undrade man vad man egentligen höll på med?”, säger han.
Det här är en text som publiceras i samarbete med podcasten Kapitalet. Hela podden hör du här.