I en chic hotellobby i centrala Tel Aviv träffar jag den före detta Londonbaserade konsulten Simon Fried. Han sadlade om till entreprenör när han flyttade till Israel eftersom han snabbt insåg att ”ingen i Israel vill betala för någon annans konsultråd”.
"Vi har en befolkning som är utbildad och påhittig och där alla vill vara någons chef. Här anser man sig inte behöva konsulter."
Tillsammans med några kompisar började han fundera på framtiden. Drömmen om att vara entreprenör fanns och någon kläckte idén om en ny typ av kitesurfbräda. Problemet var bara att en prototyp skulle kosta 60 000 dollar, kapital som inte fanns.
För att lösa finansieringen bestämde de sig för att starta ”ett företag inom tech” och valet föll slutligen på den glödheta 3D-print-branschen.
"Mina kollegor hade jobbat flera år hos de bästa företagen och drömde om att sluta jobba i skrivarbranschen. Det blev en kort paus för dem."
Bland de första att investera i bolaget var ett program utvecklat av The Chief scientist office, en del av landets ekonomiministerium som erbjuder finansiering till startups i dess utvecklingsskede.
"De var den typ av investerare som investerar i projekt som är så innovativa att marknaden vanligtvis inte törs investera i dem om ingen annan gått in med de första slantarna", förklarar Simon Fried.
12 månader efter att Nano Dimension drog igång hade bolaget gått från fyra till 30 anställda och idag är bolaget noterat på OTCQB Market i USA och på Tel Aviv Stock Exchange. Hittills har 17 miljoner dollar investerats i något som Simon Fried beskriver som ”ett bolag som kommer att lösa problem som inte ens storspelare som HP ännu har vågat sig på.”
Han säger att sättet att lösa finansieringen av kitesurfbrädan – ett projekt som idag består av ”ett gäng prototypbilder i någons dropbox” – är typiskt för Israel. Man löser problem.
"Vi stångar oss inte runt, vi tar oss runt. Och det behöver inte vara så himla perfekt, om man misslyckas är det ingen större grej."