"Kom hit, om ett eller två år är det för sent. Jag vet inte hur tydlig jag ska behöva vara.”
Som 27-årig kvinna i Iran är Nazanin Daneshvar inte ovanlig. Två tredjedelar av iranierna är under 35. Men det här är ingen vanlig människa, det märker alla som möter henne. Nazanin Daneshvar är årets entreprenör i Iran 2014 och intelligensen syns i blicken.
För fyra år sedan startade hon Irans första Groupon-liknande tjänst, Takhfifan. Med 15 000 dollar från tömda sparkonton har hon och hennes medgrundande syster och make byggt ett företag med sextio anställda lönsamt från år ett och idag med tvåsiffriga euro-miljonbelopp i omsättning. Hon pratar om Tehrans tech-scen men jag tänker på Sverige. Kommer vi att fatta den här gången? Att ett land som tidigare varit stängt, fyllt av unga välutbildade och urbana människor, är på väg att bli en intressant marknad. Missade vi inte när samma sak hände i Kina? Kunde vi inte ha gjort mer? Kommer vi att fatta den här gången? Har vi svårt att se vad som händer i Iran för att blicken fastnat på San Francisco?
I Iran är det inte värmen från julisolen som slår mig hårdast. Det är värmen från människorna och hur oerhört viktigt det sociala umgänget med vänner och släktingar är. Vi sitter i bergen norr om Teheran, lyssnar på Spotify via 3G på mobilen. De som inte kunnat hänga på är med på FaceTime eller Viber från stan eller från Tyskland. Mobilen är alltid med, alltid uppkopplad, alltid med minst två chatgrupper på Line, Whatsapp eller WeChat igång. Här är Facebook en marginell spelare (och förbjuden). Det sociala umgänget, digitalt och fysiskt, är allt.
För sex år sedan drog Nazanin Daneshvar till London och Berlin och konsultade som programmerare. Inspirerad av de digitala tjänsterna där återvände hon och startade Takhfifan. Hon integrerade det hon lärt sig i Europa med sin bakgrund. Det behövs kompetens och erfarenheter ifall Teherans tech-scen ska kunna flyga riktigt högt menar Nazanin. Det är därför hon vill vara tydlig när hon säger till svensksvenskar och svenskiranier att komma hit.
Vissa har redan fattat. Tyska Rocket Internet sitter med runt 500 anställda i Irans huvudstad. Svenska Pomegranate investerar i Iran och där är Avitogrundarna med och finansierar. Jag vet åtminstone två svenskiranier som är på väg till Iran för att start tech-bolag.
Men ändå, borde inte vi på den svenska tech-scenen kunna bättre? Fråga oss själva hur våra tjänster skulle kunna funka i ett land med fler än 50 miljoner människor under 35 och där smartmobilen snart finns i varje människas hand, 3G-uppkopplad.
Flyktinginvandring är en fråga om mänskliga rättigheter och ska inte bedömas på ekonomisk lönsamhet. Men titta på Sverige 2015. Fram till mitten på 1990-talet kom närmare 100 000 iranier till Sverige som just flyktingar. Många är kvar här och har fått barn och är svenskar idag. Integration är en process från två håll. Så kanske ska du som är svensksvensk integrera dina tankar med en svenskiranier i din närhet? Det skulle kunna få dig att se en ny marknad fylld av hungriga, unga och välutbildade människor på väg mot ett bättre liv. Så släpp blicken från San Francisco en liten stund.
Den här gången ska vi inte lämna över möjligheten till tyskar och amerikaner.