Internet är fullt av råd kring hur vi får jobb och privatliv att gå hand i hand. Ioana Lupu, som forskar vid Essec Business School i Frankrike, har tittat på vilka faktorer som egentligen formar våra tankar och åsikter kring livspusslet.
Hon skriver själv om forskningsstudien på Harvard Business Review. Den publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Human Relations och visar att barndomen har en avgörande roll i hur vi tänker och hanterar balansen mellan jobb och privatliv.
Ioana Lupu och hennes kollegor har gjort 148 djupintervjuer med 78 föräldrar som arbetar på Londonkontoret för globala juridik- och redovisningsbolag. De flesta var mellan 30 och 50 år och hade mellan- eller höga chefspositioner.
Enligt forskningsstudien är människor sällan blanka papper när de äntrar arbetslivet. Deras förväntningar och åsikter kring den rätta balansen mellan jobb och familjeliv formas tidigt, genom föräldrarnas beteenden och attityder. Speciellt inspireras man av föräldern av samma kön.
De flesta män i studien kunde konstatera att de hade samma work-life-balance som sina föräldrar, speciellt sina pappor. Majoriteten av dem var antingen den enda eller den primära familjeförsörjaren.
Jack, som är partner i en global juristfirma, erkänner att han ibland glömmer löftet som han gav till sig själv – att vara en mer närvarande förälder än sin egen pappa. De här tankegångarna var vanliga bland manliga deltagare.
“Jag hade en förebild i form av en pappa som arbetade all tid han kunde. Så långa timmar är min uppfattning om vad hårt arbete är”.
Vissa kvinnor i forskningsstudien som växt upp med hårt arbetande mödrar tog också efter deras engagemang för jobb och karriär. En av dem, Cat, hög chef för en global revisionsfirma säger:
“Båda mina föräldrar arbetade och vi hade en nanny på heltid hemma, och jag minns det som toppen. Jag minns inte att jag saknade mina föräldrar eller att jag upplevde dem som frånvarande. Därför har jag aldrig tänkt att det skulle vara något negativt att vara en arbetande förälder”.
En annan kvinnlig chef som arbetar runt 70 timmar i veckan, säger att hon ångrar hur hennes jobb har påverkat relationen med barnen, precis som hennes egen mammas jobb påverkade deras relation.
Att vi påverkas av vår uppväxt även i den här frågan är kanske inte någon chockerande information. Däremot ger det kanske er som läser en tankeställare. Det kan vara intressant att fundera över vad eller vem som format ens åsikter och prioriteringar. Med den vetskapen blir det kanske lättare att bryta eventuellt negativa livsmönster.